1. Höfdingadrapa

Som högättad hövding vem lågo I gravhög
Med guldsköld för handen och langspjut bredvid
Kummeldamm dölja de urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm

Ett tusende vintrar vid fjällets fot
Ett tusende vintrar I urbergets skydd

Sovande död uti mansäldrar tjugo
Tills bronslurar ekar till strid
Än en gång

Midnatt sol påa berget satt
Blodröd till att skåda
Det var ej dag – det var ej natt
Det vägde mellan båda

Balders bål den solens bild
Brann på vigda härden
Snart är ändå lågan spilld
Dåa höder rår för världen

Gjallar hornet kallar kämpar
Fimbul vinter varde väl
Fenris frost ej knappast dämpar
Kampviljans rus från den enhögdes kärl

Geir fathur
Ravners godt

Din vredes svarta klinga
Dränker sorg och giver bot
Åt min själ

Frukta den gud som rida hämndens hav
Som piska dess vågor
Han kommer med den storm som drabba skall
De dårar som hädat hans mamn
Som trampat på hans runas kraft
Som vanhelgat hans andes makt
Ulven syns på himla fästet
Fjättern brister – evigt fri
Enhärjar vakna – heimdall kalla
Åt idavallens mylla ge liv
Väckt av hungerskri från stålet
Sovandes döda I glömskans tjäll
Över bifrost skall kämpar rusa mot målet
I svärdklingo väv skall den frusne bli säll
Den frusne bli säll

Vad storm genom rymden går
Se vad mäktiga molnen står

Med krossande blixtar och brand I sitt sköte
Mot krigarens härskri de stämmer sitt möte
Den mäktige kommer till maktdomen
Den starke ovanifrån

Odal
Dagaz
Iss
Naud

Han som styr över allt

Som högättad hövding han lågo I gravhög
Med guldsköld för handen och långspjut
Bredvid

Kummeldamm döljandes urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm

Geir fathur
Ravners godt

2. De Nordisk Lagren

Vildvittror svåvar I azurn
Jättar klampar fram genom dyn
Trollen de hatar dager och vatten
Men jagar och dödar om hatten

Skogsråets mången skönhet kan förvrida
Skallen på en karl
Hon förför
Och du blir veckvill I skogens djup
Ty skymnimgen är så trolsk

I fruktan och ångest du springer
Den daggiga mossan sprider en unkenhet som
Får dig attkänna vämjelse och plåga
Du steg ur ljusets värld
För att sprida din saliga tro
Men fann endast hos de nordiska lagren ont blod

Du kom I beröring med hövdingen och
Hans ridande kämpar som
Ännu ej slagit sig till ro
Men snart de elyieska fälten skall stå I
Lågor av ilskhet

När han sedan kan finna sin värld av is
Då han kan skapa sitt ofantliga paradis

Hans vederstyggliga legion av dragoner
Skall härska över
Det timliga och kampen skall hållas I sjutusende år
Allt kommer ändas då ragnarök är kommen
Svärden skall klinga och skriken de tjuta

3. The Third Raven

I carve my runs upon a cairnstone surface
A powerfull pattern that will crush the walls
To the unknown

I kill my eye as a bloodbounds sign
Generating powers that sleeping far beyond
And down below

A warlock timeless strong I will be
With farces to see more than man can see
Wise as the mountain I'll prowl the world
The trinities last perfection
The allfathers eye
I'll be the third

One eyed god who rule the night
Grant me a part of your sempiternal might
Use me as your messenger

The third ravern your second night

The nornor godessess knows my fate
I'll walk right through the greatest of gates
Walls of spears
Roof of shields
In the golden hall I'll kneel in fear

For the one enslaver of my mind

Until this night I've enlarged my mind
With secrets of most dreddfull kind
Obscure rites have revealed the truth
I can not stop now
I can not choose

A warlock timeless strong I will be
With farces to see more than man can see
I'll be the third
One eyed god who rule the night
Grant me a part of your sempiternal might
Use me as your messenger

The third ravern your second night

I let myself fall into an ancient lake
I break it's silent mirror like face
It's name is the sake that I defend
A midgard worm nor beginning nor end

The nornor godessess knows my fate
I'll walk right through the greatest of gates
Walls of spears
Roof of shields
In the golden hall I'll kneel

For the one enslaver of my mind

The greatest god that man can find

4. Himmlen Rämnar

Bröder skola kämpa varandras banemän bliva
Systrars barn sin släktskap spilla
Yxtid, klingtid kluvna bliva sköldar, vindålder
Vargålder innan världen störtas, ingen man
Skall den andre skona

Högt blåser heimdall met nhornet I vädret
Med mims huvud håller odin råd
Då skälder yggdrasil, urträdet jämrar sig
Jätten blir lös

Var är med asar, vad är med alfer allt
Jätteheim gnyr asar
Hava möte
I vrede världsormen vrider sig, ormen piskar vågen
Och örnen skriar sliter lik medan naglfar lossnar

Garm skäller gräsligt framrör gnipahålan
Fjättern skall brista fri varder ulven

Skeppet far från öster, över sjön skall
Muspells ledung komma
Och loke styr
Vidunders yngel med ulven kommer
Med dem är byleipts broder I följe

Surt far från söder med svedjande låga
Stridsgudars sol av svärdet skiner
Stenberg störta det stupar jättar
Trampar dödingar hels väg
Och himmelen rämnar

Garm nu skäller gräsligt framrör gnipahålan
Fjättern skall brista fri varder ulven

Solen börjar svartna, jord sönks I havet
Från fästet falla
Flammande stjärnor
Upp ångar imma och elden lågar, hettan
Leker högt mot
Himmelen själv

Fjättern har brustit
Fri är ulven

5. Den Kristnes Död

Kamplystna kommo skeppen från norr med
Garande huvud och snidande stävar
Det var rammel av åror det var rassel av järn
Sköld slog mot sköld asar rodde

Så det lät när de långa kölar och kolgas syster
sammanstötte
Som om berg och bränning sig bröto mot varanda

Asar bjöd höga seglendräga från mötet med vågor
Ej manskapet ryggade fast ägirsdotter
Ville få de stagstyrda öken att stupa

Men över dem svävade sigrun den djärva
Hon skyddade dem själva och havshjorten deras

Framme vid kristen kust de gingo iland från de blåsvarta kölar
För att möta de kristnes samlade styrkor

Härar brakar samman de järngrå spjuten mötas
Från himmelen ned hjälmklädda jungfrur kommo

Vapnens gny växte som värnade asar
Nornor spinnaderas ödesvav av gyllene
Tråd över himmelen

Örnen skriar I förvänntan att få
Frossa på kristet lik
Jorden färgas röd av blod kristus män
Har fallit
Kristus män har fallit

Av korpens föda frossade vargen

Så lyktades kampen och ur striden asar gick
Segrande I sladet mot kristus
Bär deras ära genom tider söner och
Stridsmän till vise

Hel eder asar

6. The March Of Warlike Damned

Part I: Spear Forest

A marchin forest of spears in the dusk
Warmachines raping the earth
Bloodstained black banners dances with the wind

Hail the warlord
Who rides in the frost

Black armour reflects the moon
Spectral beams on his demon forged sword
His hunting eyes...
His hunting eyes are wolves

Drums of war – pound hard as lightning strokes
Mountain sides shakes by the sound

Roars from the horns – rides hard on the wind
Death is the name of the hymn

The crests of the thousands clans is upheld
Be shattered forever or march with us now

Part II: The Honorous Onslaught

Marching onward – leaving wasteland behind
Black sorcery and steel in command
Marching onward as a blizzard of swords
Allegiance is sworn to the black god

Foul our deeds terrible our deeds
A burning tundra's left behind
Steam from the bodies wich have fallen in the snow
Rises like thick fog to the sky

Iron and blood – trampled sculls in the mud
Arrows like rain – desecrating of the slained

Part III: The Mercenary

Come to me...
Weak ones...be blood to my axe
It's twin edges thirst for your blood
My winter pale horse grinds down all resist
I ride with the speed of the light

I need no shield – as I plough through the field
I gaze towards the sky for the sign of...

Part IV: The Appearance Of The Warrior Wraith

Three dead men rode across the sky
Three kingly warlords of the night
Three hunting spirits crowned with silver thorns
Upon beasts long forgotten in time

Terrible to behold
Mortal men weeps blood in fear
Darkened wraiths
With burning whips
Three servants of danu
Three knights of Cröm-Cruach

Part V: Death Of Abominable Light

This should be day but the moon stands high
The sign is bright – the end is near
Few men lives when the battle seace
Deaf for pleas we give them peace

Part VI: The Coming Of The Rightful King

Castle walls may come fall down
Kingdoms be shattered for our crown
May cities crawl by our feets
In deadly grace we'll ride the streets

Victory – I breed thy breeze
The taste of iron in my mouth
The coming of the rightfull king

I rule this world – now I roll the dice

Part VII: The Honorous Onslaught

Marching onward – leaving wasteland behind
Black sorcery and steel in command
Marching onward as a blizzard of swords
Allegiance is sworn to the black god

Foul our deeds terrible our deeds
A burning tundra's left behind
Steam from the bodies wich have fallen in the snow
Rises like thick fog to the sky

Iron and blood – trampled sculls in the mud
Arrows like rain – desecrating of the slained

Part VIII: The Mercenary

Come to me...
Weak ones...be blood to my axe
It's twin edges thirst for your blood
My winter pale horse grinds down all resist
I ride with the speed of the light

Part IX: A Hail And Prayer To The Celtic Gods

Gods of all things wild
Of storms and warlit sky
Of battles past present and to come
With faith in thee I know I can not die...

Part X: Epilouge – Battlestorm

My testemony...

7. Stridsfärd

Som kalla vindar med stanken av blod spillt I strid
Sprider ridande härar skräck I en svunnen tid

I härkläder goter tågade ut på stridsfärd
Och som tillhygge de hughårda hade spjut
Båge sköld och svärd

Som stormar med krafter av gudars vrede
Ljuder hästhovars dån I nattens skede

En bärsärks sinnelag sattes stundtals I brand
Då han blicken av sårsvett såg I sin hand

Eldigt han kämpade och många segrar tog
Ty han visste att en enhärje han blev när han dog

8. Spjutsången

Väldig är varpad, vävstolens molnsky
Bådande manfall
Blod det regnar uppsatt står den, stålgrå av spjuten

Till väv-varp togos tarmar av stridsmän
Mäktig den spännes av människohuven

Blodigt stänkta stöt spjut skaften
Stytteln järnspets, skedarna pilar

Med svärden slå vi segerväven

Skräckfullt nu är det att skåda omkring sig
Då blodiga märka moln stå på himmelen
Blod från de fallna färgar luften
Som stridens diser dristigt det sjunga

Till väv-varp togos tarmar av stridsmän
Mäktig den spännes av människohuven

Blodigt stänkta stöt spjut skaften
Stytteln järnspets, skedarna pilar

På osadlad hästrygg vi hastande rida
Med blottade klingor, bort härifrån