1. Drängen Och Kråkan

Kråkan satt på hässjestör kraxade och sporde
drängen om han tordes honom följa
-Så rista dina runor väl,rista dem på lien din
Skänk mig rågen som nu vajar gyllene
i Jättars land med hjärteblod

-Tig nu still ditt fjäderfä, låtom mig betänka
Vad jag på mödan att jättar kränka
-Du finner jungfru båbå och god, vackraste i götaland
Henne må du äkkta innan solens nedergåang
Och skörden skall i kärvar stå

Rågen skall falla,lien slår, djupa sår
Rågen skall falla vid gryningens första ljus
Rågen skall falla,lien slår, djupa sår
Drängen och kråkan skörden bärgar
men bryter en ed

Förbannelsen vilar i jätternas land
Drängen han brynar sin lie för att dö

2. Farsot

Digerdöd över land och hav, som vådaeld mellan by och gård
Sprider sig med sitt grymma tarv, dräpa allt i sin onda färd

Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd
Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd av lik

Hör deras bön att få botgöra syndens arv

Att värja sig mot den böld så svart, varigt blod ingen nåd att få
Förtvivelse, utav svält och nöd, ödeland under många år

Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd
Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd av lik

3. Jungfru I Hindhamn

Städet klingar i den smedja som skall skänka
mig uddar tre från ässjans härd,glödande röd
Hamra järnet i dess djupa heta lyster
till galdersängens starka sjed
I hanegällets skira stålar du framtädde
un skuggors vrå vid burmans sten, snövita hind
Silverne låg dimman utmed tjärnens stränder
Jag miste dig med blicken min

Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen så glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn

Tvinna strängen utav linets långa trådar
Dess blomster stå så fagert blå, på böljande fält
Stränga bågen och nu aske trädet böja
En båge täljid, att fälla dig
Villebrådet jagar, vaksamt är mitt sinne
Som ulven grå jag smyger fram, bågen är spänd
Våra blickar möttes stilla och så varligt
Med pilens spets mot hjärterot

Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen så glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn

Löp din väg du fagra hind som dig
förblindat i din falska skepnad stå
Du äro jungfrun blid jag miste i
min ungdoms är till skogens trolska väsen

4. Alvas Halling

(инструментал)

5. Arv

En dag nur gryr ur svunnen tid
Rösen manar skogens mörka ed
Sälla dig till harg och griftens vida famm

Ty jorden ni gav som svedjat land
En vilja av tro som aldrig dör

Så murken äro ekens stam
åldern minnar unge mannens ärv
Han giver jorden sitt blot, som eken skänker sitt blad

Ty jorden ni gav som svedjat land
En vilja av tro som aldrig dö

Se hurledes korpen far
över furan mot en gelgad dal
Där vördnad råda skall, och alver städse bli

Ty jorden ni gav som svedjat land
En vilja av tro som aldrig dö

För forsarnas sång är livets stäv
Porla varlingt, strömmen är så skälmsk
Ack nejdens fagra spår, skilda vägar vi gå

Ty jorden ni gav som svedjat land
En vilja av tro som aldrig dö

6. Eifur

Eifur tronar åtråvärd i härlighet
Skimrande som fjällbäckens färd mot hav
En resa mörk och lång
Lågor brinner vördande i var mans härd
Helande i renaste begär av kraft
Vädjande och fri
Eifur du brann,evigt jag svor
Eifur min frid i din famn av liv

Söker i din ålderdom den glöd som brann
Skinande gåvor i sin ljuvlighet
Ärligt är ditt ljus
Eifur du brann...
Stjärnor faller sörjande i oändlighet
Isande skärvor av dess liv i mig
Ödet ingen svek

Begråter ditt rike,känslorna lider
Trådar så sköra, av döden du ej kan stjälas

Eifur du brann så klart, ditt liv av ljus
I evighet

7. Ledung

I gryning vandrar med ränsel på rygg
Bortom de marker som var honom känt
Yngste sonen av fadern så kär
Lämnar sitt hemman med svärdet han ärvt

En härpil sändes till gården i fjor
Hämnas och härja ett fiendeland
-Var nu tapper och kämpa is triden
-Visa djärvhet och var icke vek

Solen värmer och tjälen har släppt
Tjädrarna spelar i tallskogens djup
Älven brusar mot forsarnas os
Där möter han kämpar i konungens här

Skeppen seglar med vindarnassus
bågnande segel de stävar mot syd
-Var nu tapper och kämpa is triden
-Visa djärvhet och var icke vek

De landsteg en morgon i strilande regn
Stridshornen ljuder och manar dem fram
Griper om svärdet och skölden på arm
Männen de fylkas på slagfältets brant
Striden den rasar och kampen var hård
Han faller till marken med sitt banesår

Blodet som flödar ur ynglingens ådror
Rännilar röda på slagfältets karga jord
Livet nu sinar och blicken blir svag
Ögonen tomma som stirrar i skyn

Grå är himlen med regntunga moln
Svanarna lyfter och flyger i kil
upp mot norden i ståtligt gemak
Måhända de gästar hans fädernesgård
Måhända de gästar hans fädernesgård

8. Gryning

Hör vindens klagande, hör skogens sång
omkring mig viskar du i tankar bort

Du är som ödets lek
du är som dödens svek
där bortom tid och rum
är inget glömt

Kommen du vännen min
alltjämt så stark
när allting rämnat har
så tag min hand

Du är som ödets lek
du är som dödens svek
där bortom tid och rum
är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
för sista gången skall den smärtan mig nu lämna
när sorgens sista tårar runnit ner
till jordens svarta mull

I var blomma dväljes en skatt
spå den stjärna som tiderna sett
allt är stilla, ursinnet vakar
drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg

Du är som ödets lek
du är som dödens svek
där bortom tid och rum
är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
för sista gången skall den smärtan nu mig lämna
när sorgens sista tårar runnit ner
till jordens svarta mull

9. Vårstäv

Kallt blått vatten i nordan land
Isen slår kargt emot strand
Se vaket är hav, vaket äro liv
Ty knoppar stå på frusen lid

Sol av guld på himmelens ban
Skiner mot tjällagd nejd
Så fröjdig är jord, vigd äro sol
Ty aldrig skall vi tvivla mer

10. Äring

Styrka i sitt mannamod
Saven stiger, lemmen hans
Upp i lunden gingo de
Den äro helgad Frej

Sunnan vind mot naken kropp
Vilda famntag i älskogs rus
Detta äro ynglings lott
att seden ära den kraft dem fått

Äring

Ut på lyckan grödan gro
Äring grön så fagert stå
Fägnad under grönskans lov
Det spirar och det gläds

Barn skall födas varje år
Skörden digna i bördig jord
Kärleksdrotten skänker allt
Vörda jorden som föder oss

11. Yggdrasil

Sus uti granar, skymning sen
Nu bliva ting till i månens sken
Dansa ikring uti lundars fång
Bjud upp till dans till de glömdas sång

Runor ristas i gammalt stäv
Känner du nornor och deras väv
Askens grenar är sargade
Låt ditt blot vara helande

Ser du källan vid askens fot
Såg du himlen och trädets rot
Bröder gå utvid havets strand
Nu går där söner i fäders band

Fagra bro mellan gårdar två
Där mellan världar den ännu står
Skimrar och välver i himlens allt
På dess väg lysa stjärnor kallt

Upp till kummel går enslig stig
Där är döden med tiden vigd
Stenar resta på helgad nejd
Hör du kraften i trummans sejd

12. Trollfärd

(инструментал)