1. Härjaren

Rista skalda ord för att väcka den döde
Bringa styrka till att bryta de fängsel
Som nu fjättrar hans vandring på jorden
Staven föres djupt ned i marken

Elden brinner med dess visdom av åldren
Spetsa lågorna sida vid sida
Ǻngor fyller de trollbundas sinnen
Gasten mäler och träd in i sejden

Härjaren han dväljes i sin grav
All den rikedomen som döljer sig där

Res dig upp du hövding av nord
Länge förliden i sömn
Gripp dit svärd för väl och ve

Härjaren han dväljes i sin grav
All den rikedomen som döljer sig där

Stridens banemän tillika vårt öde
Såsom meningen i blodet som flyter
Tyda frihet i skuggor som skyler
Mana folket som föll in i striden

Härjaren han dväljes i sin grav
All den rikedomen som döljer sig där

2. Trolldom

Forsarna sjunger med strömmar av silver
I tjärnen den dunkla där finner vi tröst att vörda dig
Facklor på berget som brinner som irrbloss
Folket de vandrar i lögn

Sirliga ådror de falska de tunga
Krossa och svära med nävar av hamrat glödgat järn
Korparna svävar i gråtmilda gåtor
Gråstenen flyter som vin

Sargat var trädet som siar om död
Lindormen slingrar sig ner
Dräpa din fäder och skända din jord
Ur trolldomens sköte vi föds

Drypande kväljande käftar i skuggor
Spjuten de slungas som vredgade blixtar ner från skyn
Klangen från lurar som ekar bland bergen
Varslar om månghövdad hämnd

Sargat var trädet som siar om död
Lindormen slingrar sig ner
Dräpa din fäder och skända din jord
Ur trolldomens sköte vi föds
Ringar som hävdar sitt arv
Ingen må finna sin dröm

Led dem in, i vår värld
Känn dess hunger i svartbränd jord
En börda grym, en vilja svag
Se dem härja med svekets hand
Trolldom, fri lejd i vår sorg

Det ofödda barnet i kvedet så ruva
Sporde om tingen från talande djur med tankegarn
Härska och värja i tidernas skymning
Sinnen begynner att födas

Sargat var trädet som siar om död
Lindormen slingrar sig ner
Dräpa din fäder och skända din jord
Ur trolldomens sköte vi föds

3. Ingjald Illråde

Ynglingason du led smälek och hån
Ruvar på hämnd för den plåga du känt
Ulvens hjärta det stektes för dig
Ingjald du brände konungar sju
Av hjärtats blod blev du svekfull och grym
Smider så lömskt av din giriga törst
Bjuder upp till en gästning av försåt
Vargens hjärta stärkte dig

Förrådde dem som till bjudningen kom
Vid hornet svor du att vidga ditt land
Säten sju men det sjätte var tomt
Ingjald du brände konungar sju
Sjukungarshall stod i lågornas famn
Dräpta kungar har mistat sitt land
Sveket gav dig det rike du har skapt
Vargens hjärta stärkte dig

Ingjald Illråde
Elden slukar
Sonar dåden
Med döden som gäld

Södermanskung du slapp döden en stund
Det sjunde sätet var ämnat för dig
Eder svärjes du trodde på hans ord
Ingjald du brände konungar sju
Ingjald du brände konungar sju
Lögner och svek du fick ej någon frid
Du livet släckt för att hedra ditt namn
Brandens gäld en gåva till dig själv
Vargen hjärta stärkte dig

Ingjald Illråde
Elden slukar
Sonar dåden
Med döden som gäld

4. Bed För Din Själ

Mörka skyar sveper in från väster
Mongondaggen glimmar och svalan flyger lågt
Ett följe vandrar upp mot åsens krön
Prästen är den främste, den siste voro skam

Bed för din själ
Av ondo du fräls
Bed för din själ
Sona ditt synd inför gud

Statt upp kvinna för prövas nu du skall
Inför häradsrätten slagen i kallt järn
Eder trolldom har vållat stort förfång
Icke äro synden ringa att bliva Statans brud

Bed för din själ
Av ondo du fräls
Bed för din själ
Sona ditt synd inför gud

Du flöt förtappade själ av pina bekänn
din syndfulla färd till djävulen
Vrid skruvarna åt tills sanningen avläggs
så trollkonan kan föras till båls

Bålet sprakar verkställd är din dom
Elden renar synden förtär den från din kropp
Onda tungor tarvade din död men frälsaren
Är ditt vittne sant, bönhörd av din tro

Bed för din själ
Av ondo du fräls
Bed för din själ
Sona ditt synd inför gud

5. Hednaland

Blodet det reses vid hedningars tron
Facklorna brinner för gillet i natt
Hedra dig Sigtyr i lunden vi svor
Offret vi skådar med blicken som frös

Trägudar stärkes i bandet som skapts
Eviga karvas de för vårat hednaland

Munken han gingo mot hedningars blot
Bannorna lyftes mot avgudarna
Smäda den kristne i blotet du stör
Bedjas nu guden för stormen som föds

Trägudar stärkes i bandet som skapts
Eviga karvas de för vårat hednaland

Sargad han släpas till blotaren Sven
Spåbodde vregas med stenen i hand
Eskil som dräpes på tunet vi står
Korpar de skränet med vingar som flög

Trägudar stärkes i bandets som skapts
Eviga karvas de för vårat hednaland

6. Glöd

Lågorna blänker tunt och dimmorna döljer
Ensam till dömda myr gläntan den spår
Vindarna dansar här för rusiga tankar

Glöden som tynar med minnena
runorna många mot åldrig tid

Skyarna bringar köld och grenarna rispar
Ivrig hans gömda syn smärtan går skir
Kölden som väckas här med sårade väsen

Glöden som tynar med minnena
runorna många mot åldrig tid

Käresta sköljes bort och viljorna famlar
Ödslig till dimma går längstan hon flyr
Skogarna sviker mön för eviga lustar

Glöden som tynar med minnena
runorna många mot åldrig tid

7. Svart

Svart var min tanke som följde mig
Hellre sviken än den som svek
Skörda sorgens alla tårar
Såg dem falla i tusenfalt
Från deras ögon

Stjärnor tindrar som en avbild kring min dröm
Vill jag älska, vill jag dö
Söker striden i min längstan efter liv
Vrider sanningen till smärta

Ingen skall mig sörja när jag faller
Ensam skall jar vandra på min väg
Härda hårt mina vingar väl i svart

Saknar friden i min starka gamla hävd
Evig trohet, stolt och stark
Börjar färden i min levnad som befallts
Söker meningen i fjärran

Ingen skall mig sörja när jag faller
Ensam skall jar vandra på min väg
Härda hårt mina vingar väl i svart

Jag sviker ej mina svurna gåvor till dig
Se mig, driv mig stilla bort

Ingen ville visa stigarna
Djupt och mörkt i oändliga salar
I all denna ljuvlighet som följer oss till avgrunden
Blickar dör överallt

Ingen skall mig sörja när jag faller
Ensam skall jar vandra på min väg
Härda hårt mina vingar väl i svart

8. Vinternatt

Snön den föll mot din kind och blänkte
Din famn var mjuk, ditt hjärta ömt
Som sol var din gåva
Du brann och skänkte mig din kärlek
I min svåra stund
Och aldrig skall vi allt förgäta
Tills du far igen

I vinternattens
stjärneljus
blev vår väntan så lång

Du sade mig fagra ord att följa
Känslor är som vind i eld
Jag gav all min saknad
Du brann och skänkte mig din kärlek
I min svåra stund
Och aldrig skall vi allt förgäta
Tills du far igen

I vinternattens
stjärneljus
blev vår väntan så lång min vän, så lång

I vinternattens
stjärneljus
blev vår väntan så lång min vän
I vinternattens
stjärneljus
blev vår väntan så lång