1. Kitteldags

Människofolk ej festa
Gammelfar lemlästa
Urilska och trolldom
Häxeri blev festens slut

Så ska de nu genast stekas
som de en gång stekte oss
De ska saltas de ska kokas
Köttet skall flagna från benen loss

Måltiden nu nått sitt slut
Mätt och nöjd mången trolltrut
Småtroll kött nu river
Rivfader fram kliver

Full med hat
Präst blir mat
Han läggs pa fat

2. Slaget Vid Blodsälv

Nu rör sig skogen själv
tusen troll ljud inte en viskan hörs
aven krigssvin över älven körs

Snart ska de strida yxan mot skyn ny höjs
panik och rädsla ne se kristimän böjs

På trollherrens tryne ny stiga ett grin
han höjer sin yxa han piskar sitt svin
ansikten vrids till ilska andra vrids till skräck
När trollens arme rider fram i en storm av blod och träck

Så faller man efter man
Så viner en vind av blod och lem
Mindre dock av dem troll som skyddar sina hem

Som av ett under ny mötens de
Kun av Jehovas folk dem som be
och trollherrens yxa sjunker nu
och av ett mäktig slag kungen huggas itu

3. Blodnatt

Jag slipar mitt svärd, jag oljar min brynja
Flätar mitt skägg och tjärar mitt tryne
Solen sjunker och skyn färgas röd
Blod skall drickas. Blod skall drickas inatt

Nattulv ska jag rida till kyrkofolkets port
Därhän ska jag dra mitt svärd, slå ner var man
Månen lyser upp mitt mörka land
Och Blod skall drickas. Blod skall drickas inatt

Svärdet sliter en strupe opp,
I snön ligger än en kropp.
Nattulv biter ett huvud loss,
Blodet rinner som en fors.

Prästdräpe vid min sida nattulv ska jag rida
och blod skall drickas inatt

4. Nedgång

Urberget gav en gava stor.
I jorden och vattnet.
I mörkrets källa jag sanning fann.
Min födosaga da blev sann.

Trettio dagar och trettio nätter.
Jag klättrade mot jordens famn.
Den hornkrönte vandrade pa dyster sten.
En som sanningen smakat och blivit ren.

Jag sag solens och manens steg.
Jag sag sanningen en dyster väg.
En runa spadde krig och fasa.
En runa talde till mej om blod och raseri.

Jag sag solens och manens steg.
Jag sag sanningen en dyster väg.

Nedgang.
Nedgang.

En runa spadde krig och fasa.
En runa talde till mej om blod och raseri.

5. Nattfödd

Svartkonst och magiska krafter.
I natt jag tar den som en tid var min.

Jag suger livet ut.
Blåsa till urgammal asken...
...urgammal asken!

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.

För dina brott!

Sargad för dina synder.
Dina synder mot oss alla.
Du ska bli tuktad för att vi skulle helas.
Dina sår skall giva oss bot...
giva oss äntligen bot.

Jag längtar efter ett slut.
Men vet ej hur det ska ske.
Dags har kommit egentligen.

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.

6. Ursvamp

Eld brinner inn i skogen.
Grytan rörs bland skuggor.
Vilda odjur dansar omkring.
För att starta festen igen.

Vid skymningen vi går försjunken i tankar.
Ensam vid elden, bröderna är här.
Vakna nu Rivfader och ge oss förstånd.
Gamla faders ord, ord så sann.

"Fan det här ljuset och vänd dig mot bergen.
Där månen går upp och du kommet att se.
Sanningen så gammal, sanningen så rätt.
Gå och ge till folket död och skräck..."

Genom dyster skogen stiger vi fram.
Genom människoländer rider vi fram.
Sanningen och klokhet kommer vi att se.
URSVAMP, trollfolk ge!

7. Eliytres

Brännmärkt av hatens eld.
Vrede och Hat.
Det ljuva livet.
Finns på denna jord ej mera.

Urkraft och svarta makten.
Trollherrens hand.
Kallar jag vid min sida.
Att sluta pestlivet för allt.

Så sjunga nu med kalla vindar.
Höja dig som mörka skuggor.
Tåra upp dom gamla bindor.
Eliytres vaknar igen...

Låt det regna blod och eld.
Låt mig se den dag.
Då ska jag gråta av glädje.
När hela världen undan går.

...världen undan går!

Eliytres!
Fader!
Ge mig makt!
Eliytres!
Rivfader!
Ge mig död!

Allt jämt rinnen tårar.
Tårar av smärta, rädsla.
I sorg fär beslut som ej fattats.

8. Aldhissla

Månen skiner över nordens land, skogen står i sin mörka prakt
Aldhissla vandrar över fjäll och slätt
Evigt han vakar, betraktar, denna tysta och nattliga trakt
Han sitter i sin grotta, bevakar sin gyllene skatt
Sitt hem fyllt av mörker och is
Detta underjordiska land, riket av evig natt

Mästaren Aldhissla, Trollet som allting hör
Mästaren Aldhissla, Ondska som aldrig dör

Ingen man här satt sin fot, inga människobarn födas här
Tomhet och tystnad härska
Inget spår, inget tecken av honom som korset bär
Aldhissla stänga eg ögon, han aldrig sova
Ingen komma hit med lögner i mun
Vacker och mäktig, fet är nordens natt utan jehova

Mästaren Aldhissla, Trollet som allting hör
Mästaren Aldhissla, Ondska som aldrig dör

Ensameheten, tecken av kraft
Att allt se, tekcen av kraft
Evigt liv, tecken av kraft...

9. Jaktens Tid

... Bygden står stilla, en stjärklar natt...
... En eld fjärran skådas, ty de närmar sig...

Fram rider trollens kung
med vargbroder ut på jakt
Allt levade flyr, fä och frände
blodet skall dranka denna ensliga trakt

Utav mörket i sin evika sal,
han ger sig ut, en törst att släcka
Gär skyndas de fram på krokiga ben,
Flera liv att tas, hundra ben att knäcka

Trollherrens sällskap river sig fram,
genom dyster skog och fruset fjäll
De dräper vad de ser och finner allt gömt,
huvudens snart pryder deras heliga häll

Så står trackten dyster och mörk,
solen stiger inget liv att skåda
Underjorden firas en lyckad jakt,
sedan igen sekler tystnad råda...

(ve dig människa du inkärktar här,
snart trollen dig till hällen bär...)

10. Rivfader

Ut långt långt långt i skogen där brinna en eld
Ut långt långt långt i skogen där springa en ulv
Sönder ska han trasa kött och ben av kristi lamm

Nu stiga ohygglig fasa
ur gravens kyla mull och damm
Han kommit igen för att slita huvud och lem
Äntligen har RivFader kommit hem

"Århundraden må löpa
människoliv må vittra bort
Ty när den vite ormen skådas på den norra himmelen
då skola RivFader stiga ur sin långa sömn
för att slå ner nordens kristna plåga"

Ut långt långt långt i skogen där springa en ulv
Ut långt långt långt i skogen där brinna en eld
Ur vittrans brasa stiga onda tankar fram

11. Korpens Saga

Jag sag min här av troll och vätte.
Slappa spjut sa langt ögat mätte.
Tusende kroppar alla döda och svala.
Min arme ur skogen nu lag i dvala.

Da sjöng honan mörk en sang av hat.
Hon lovade bort gravor själar till mat.
At en dyster ande ur springornas rike.
En runa ristades aldrig skadats en like.

Som en blixt i natten av eldens färg.
En kraft som kväljde i kött och märg.
En tunga av illdad och sottig svärta.
Nu hördes et skrik av tusens smärta.

Skogens topp och klippans kant som värn.
Svart som askmoln och skogens tjärn.
Fjädrar nu spreta där skinnet voro.
Till tiders slut de nu ropa sin oro.

Sa miste rivarn sin bror av kamp.
De flög sin väg till världens kant.
Av ett glömt och fasligt trolldoms dad.
Det förkolnade sinnet kände ingen nad.

Nu faller skyars svarta mästare.
Slagsfältets kall och likets kyla.
Än fulla av slagens rus och svekets hat.
De gnaga utan ära pa krigets ruttna mat.
... till Tiders ände.

12. Trollhammaren

Bland skuggor rider en odjur.
Som en svarta träd.
Griper hård på en mäktig hammar.
Ut för svaga kristna blod.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Trollhammaren sveper igen!
Hugga ned, broder igen!
Hör det sista ropet –
Trollhammaren är här!

TROLLHAMMAREN!

Han är inte en människa.
Inte bräcklig och svag som dig.
Du ska vara maktlös.
Inga ögon ser din änd.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Sedan mörkret övertog.
Räds den frostens kalla fingrar.
Som griper tag och förlever.
Under kommande vinternatt.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

13. Fiskarens Fiende

Jag hörde en sång från djupet.
Under vågen, vågen så höga.
Blåset gråtar som en kvinna
med en död barn på hennes rygg.

På hennes rygg!

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets lot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Vi stiger fram i natt...
Sjunga urgamla visor!
Räda mot, mot din strand.
Plundra dina byar.

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets hot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Fiskarens Fiende!

14. Svartberg

Norrut längre fram vi drar,
vi skola finna det svarta berget
Vårt lovade land riket underjord,
riket där ingen man satt sin fot

Underjorden skall vi förbli,
ständigt vi växa i styrka
Och på den sista dagen stiga vi fram
för att ta igen det som en gång var vårt

Ty himmelen förblir svart och röd,
ur askan och elden
Stiger vi än en gång fram,
vi från de svarta bergen

Norrut längre fram vi drar,
vi skola finna det svarta berget
Vårt lovade land riket underjord,
riket där ingen man satt sin fot

Så följ mig till trollkungens tron,
kom an kom an med svärd i hand
här frodas ingen felaktig tro,
här skall inte vitekrist få nån ro

Här sitter han på sin tron...
Här styr han med eld och stål...

15. Försvinn Du Som Lyser

Ett skri nu ekar, midnatten vrålar
Svart ondska, himmelen målar
Brutit sig loss, sina boijor lämnat
Snart gamla onddåd hämnat

Marken skakar där ropet hörs
Allstans mord och ondskap görs
Gyttja dränker skog och berg
Svart m?Ebli nu himmelens färg

Korp och kråka sin mat nu får
De följa stigen där döden går
Solen täcks, ej lysa mera
Den höljd är nu, med blod och lera

16. Midnattens Widunder

Trollmakten jag ser uppe i bergen.
Försvinn du som lyser över mitt folk.
Ge dig iväg! Ge dig iväg!

Vår eviga pakt med natten skola ge oss liv,
efter ond bråd död, efter ond bråd död

Eld och blod för mitt folk
mitt svärd skola törsta för blod
blod utav evas svaga barn
blod utav kristi stam

Blod utav krististam, utav krististam

Nattens eviga kraft svärdets kalla
skärpa månens stilla ljus vinterns bleka skugga
Riv ditt hjärta, riv din själ, solens svärta,
jag är nattens träl

Trollmakten jag ser uppe i bergen
FÖRSVINN!

17. En Mäktig Här

Da jag rest mitt tryne mot den eviga skyn.
Jag hörde ett läte jag aldrig glömma.
En här sa mäktig vid skogens bryn.
Fa denna syn ens kunnat drömma.
Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn.
Fran hornets läppar en mäktig ton.
Hären lystrade marscherade fram.
De gav sig mitt liv, bergets stamm.

En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben,
Fram, fram, fram.
Blodet nu rinna i floder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.

En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
I ar de vandrat, krigets väg.
Blod ur väst och guld fran öst.
Da en tjärn som var manens lek.
Blev segerns slut och ett digert svek.
Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.

Blodet nu rinna i flöder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.

Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.

Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.

18. Det Iskalla Trollblodet

Striden mot människan.
Härjade tills hanegället.
Solen ljusnar, nu allt är tyst.
Blodet rinner ned för fjället.

De som var de oförfäraste.
Ska nu höjas till eviga liv.
De som var de ursinnigaste.
Ska inte vara på driv.

Det finns ett efterliv.
För de som är värdiga.
Där mjödhornen aldrig är tomma.
För de som är modiga.

Där firar vi varje natt.
Bordet dignar av drycker och matt.
Under ögon av urgammal Trollgud.
Vi, som har det iskalla Trollblod.

Nu sjunger vi vårt dryckeskväde.
Till makten som aldrig dör.
Från salar av Rivfader.
Skallar ljudet som alla hör...

Där firar vi varje natt.
Bordet dignar av drycker och matt.
Under ögon av urgammal Trollgud.
Vi, som har det iskalla Trollblod.

19. Segersång

Solen sjunker mellan fjäll och is
Ur marken stiger en märklig dis
Oknytt vakna de skrida fram
Undan springa helige kristi lamm
Vinden stiga till storm så mäktig
Likt en orkan den sveper fram
undan springa helige kristi lamm
De skall minnas denna dag
De skall dömas av nattlig lag
Mäktig sång ljuda ur trollens läger
De sjunga lovord fördömdas seger

Blodet rinner klingan skiner blöt
Ur svärdet som givit jesu sista stöt
Blodet dryper snön färgas röd
Här firas månen och kristi eviga död
Kom igen mörkrets väsen, denna natt är evigt lång
Inatt vi fira, Inatt vi sjunga vår segersång!!!!!