1. Trollslottet

Om dunkel stig i mångmilaskogar förtäljs i bergasagan
En snårig led som kantas av gyger som har blivit til sten
I grenars verk av vindars iver höres ödslig klagan
Vad lurar bortom nästa krök, bortom irrblossken?
Din rädslo äro större än att bliva rovdjursföda
När du trampar stigens väg i mystisk labyrint
I ringlande vandring svår, en ändlös trälamöda
Genom kitteldalens djup upp mot högan klint

Vid dess slut den digra skugga fägnar mänskligt öga
Lockar trolskt i aftonbärgring med borglik silhuett
Med vindbrygga över vallgrav tornen prålar höga
Som från en fyr det starka ljusspel äreporten beklätt
Ett avskorligt kungadöme i molnens vida kappor
Nedanför nu synes vandra midnattflammans hov
Tunga steg uppför berget forna tempeltrappor
När drängsol går i himlen högt, de prisar nattens lov

I trollslottet
Trollslottet, sagovindars boning
Trollslottet
Trollslottet

Skuggornas runokväde ifrån denna klunga
En dyster hymn av malmklangsstämmor ifrån hedna valv
De grymvulna urtidstroll i norrönt mål nu sjunga
För denna urlivsformens väsen själva berget skalv

Som villebråd i stenlagt rike nidfullt du beskådas
De omvände synesns bilder, även dina ord
Och aldrig skall du från urtidsborgens klor benådas
Ty du bjöds på glömskebrygd vid trollkungens bord

I trollslottet
Trollslottet, sagovindars boning
Trollslottet
Trollslottet

2. Vilievandring

Enligt urmodig skald
Stundar tid för gald
Förenad med trängtan och varslande hymn
Uti förstemd sång
Snärjd av kvällens fång
Ur hålstam nu reses från jordhålors ymn
Mellan stenrøs och dal
Uti mångfälligt tal
Alverfolk och huldror i trolldunkel här
Längs de viliestråk
Över grankärl och råk
I månglans nu färden går som glitterskruden klär

I margfaldigt tystnad
Vilievandring
Griftemörker höljer solskyggt troll
Med högstyrkt lystnad
Vilievandring
De lockande sveper sin mantelfåll

Blickar glimma lömskt
Återspeglas drömskt
Likt skymlande lyktor i mulnanda kväll
I de urgamla spår
Denna ansamling går
I stjärnprakt de följa nu en stig över häll

Av jordhålor närd
Ut på trollbunden färd
Med hålrygg de ävlas i skogslängors huld
Av den skuggrika sfär
Dunkelhet de bär
Förvetna om skymningsvärldens sägensrika guld

I margfaldigt tystnad
Vilievandring
Griftemörker höljer solskyggt troll
Med högstyrkt lystnad
Vilievandring
De lockande sveper sin mantelfåll

Enligt urmodig skald
Stundar tid för gald
Förenad med trängtan och varslande hymn
Uti förstemd sång
Snärjd av kvällens fång
Ur hålstam nu reses från jordhålors ymn
Mellan stenrøs och dal
Uti mångfälligt tal
Alverfolk och huldror i trolldunkel här
Längs de viliestråk
Över grankärl och råk
I månglans nu färden går som glitterskruden klär

3. Galdersbesjungen

Kungadottern vreds av våndans härskarmakt
Sinneskrampen kom från drömmen
Drömmen om en guldkrans blanka prakt
Från sagotidens mörka gömmen
Om dess höghet det har skrivits om i dikt
En magisk isbjörn som förtrollar
Förtrollar dottern med sin tjusarbikt
Som frilig står i klänningsfållar

Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galdersbesjungen bliver
Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friska å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver

När skymring spänner himlaväven bjärt och grann
Förvandling sker i aftonsunden
Stunden då skogen gullfar bliver man
Av trolldom han är slavigt bunden
Men om makan skulle skåda denna hamn
När dagabräckning börjar glia
Glia så varmt. Från ovälgärningsfamn
Sin brudgum ej då går att fria

Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galdersbesjungen bliver
Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friska å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver

För detta ting han levde i skräck
Att hustrun skulle se hans gestalt
På natten han är likt skönlockig näck
Fast fagrare ändå, ja tusenfalt

När solvagnen går han åter blir björn
Förbannelse i mången dagar
Trollpackan fjärrser genom örn
Hans lidande henne behager

Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galdersbesjungen bliver
Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friska å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver

4. När Älvadrottningens Kröns

Vid mosslaggan blöt och lömsk
En margfalsfärgad dimma
Älvakungens här, så drömsk
I underskön dansk
Dannejungfruars stilla gång
I gåtfullt skimmer glimma
Jordens puls, en kröningssång
Förkunnas av månglans

I det guldvingade bivist
En kringljungad gudinna
Vandrande i leden sist
Blott skuggorna ser
Uti de blidaste ögenpar
Norrskenslågor brinna
Med sidenröst och stämma klar
Natursång hon ger

Och när nyfmer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfuror knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott synliga för hedning och vätt

En ceremoni hålls vid bäckens rand
Ljungdoft när vart sinne
Till kungsätet hon ger sin hand
Under gycklande stjärnljus

De ädla väsen med nattens kraft
I det spindelvävda linne
Dricker daggdroppars näringssaft
I föreningens rus

Och när nyfmer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfuror knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott synliga för hedning och vätt

5. Bäckahästen

En reslig dräng av bergmansätt
I toglig alvskog gingo
En höglandssång hans lynne klätt
Som ton ur bäckar fingo
Där vattenandars serenad
Manar liv ur djupet
Den stjärnelysta hästdryad
Bär dräng mot forfallstupet

Sinnesvill, förrutan värn
Långt nord om hemlandsgärden
Vid hovmönstrad mosses tjärn
Skrider midnattsfärden
Furomgjuten, skogens gäst
Av fagerlek förblindad
Du ryttare av rännilshäst
Med arm om manen lindad

Där vitterdimmor tåga
Vid den nådeslösa ström
Skola bäckahästen kuva dig
In i sorgens dröm
Hjärtefälld du lyder
Under bäckahästens makt
Förhäxad utav sagohamn
Som friden ur dig bragt

Furor skugga manshög vall
Och forsen frisk i flöde
I hymnrik natt nu gaddkristall
Vävs på källan öde
I rolös, ilsnabb månskensritt
Blott silverman till tyglar
På allt längre rygg i skenet vitt
Längs barrskogsmörka hyglar

På dunkelgröna hällen, matt
Stannar näcken frände
En hednasignad offerskatt
krävs vid tittens ände
Av sagohamn i hogfälld skrud
Dess prakt i vattnet speglas
Om du ej lyder nidrans gud
Din själ i ån förseglas

Där vitterdimmor tåga
Vid den nådeslösa ström
Skola bäckahästen kuva dig
In i sorgens dröm
Hjärtefälld du lyder
Under bäckahästens makt
Förhäxad utav sagohamn
Som friden ur dig bragt

6. Ârstider

Sommar:
Nu det flöjtar om barrverkens yviga man
I lavlupna grenar hos furor och gran
kådoströmmar störta fram i barkfårors ban
Och mossa stammens rot bekransar

Höst:
Stormens anderöster genom lövsalen röd
Där dvärgbjörkar flamma i den höstliga glöd
Den kämpalystne gudom bringar sommaren nöd
Fallna löv i vinden dansar

I fröjdestinnad bunad
Av fyra makters tid
Där hällen ligger runad
Av skalder, störst är nordan
Och aldrig läggs den nid
En konungslig fullbordan

Vinter:
Frost har tronat fjällvärld och snöbäddat land
kristallisk isöken längs dess strand
Fimbulkylan kväver likt en rovriddarshand
Blodet tjälas, ty den dräper

Kylan löser sin snara kring insjö och länt
Det bittra vargavädret äro försvänt
Solens strålar markens lyster nu återtänt
Runt åar vattenröken väper

I fröjdestinnad bunad
Av fyra makters tid
Där hällen ligger runad
Av skalder, störst är nordan
Och aldrig läggs den nid
En konungslig fullbordan

7. Mossfrun Kölnar

Det täta och spöklika dis
Mossfrun kölnar
Belägrar nu ensnårens ris
Mossfrun kölnar
Uti purpursärk och tussmörkrets krona
Töcknets fru, slande vis
Flomaker trona

Den kvävande survedsrök
Mossfrun kölnar
Sedd av korpinna och hök
Mossfrun kölnar
Nu den böljar fram kring björkarna slanka
Från kitteleld i häxornas kök
Vid mossdyn den sanka

Natten kargas
Tystnad sargas
Av ketteltrumma under jord från överväxra salar
Natten kargas
Tystnad sargas
Övesinnlig hjältevärs över vildmarksvigda dalar

I urskogen mäktigt grov
Mossfrun kölnar
Dimröken finner sitt rov
Mossfrun kölnar
Alla vilseleds till överdomens fäste
Utsätts för det yttersta prov
I gastligt näste

En vålnad ur sot och dy
Mossfrun kölnar
Över taknock i fäboby
Mossfrun kölnar
Från de fångade hörs klagogråten
Ekande mot gråmulen sky
Längs äventyrsstråten

Natten kargas
Tystnad sargas
Av ketteltrumma under jord från överväxra salar
Natten kargas
Tystnad sargas
Övesinnlig hjältevärs över vildmarksvigda dalar

8. Vättar Och Jättar

Spår synes löpa på sjöisens flak
Nu vättarna skrida fram i varsamt gemak
Ättander tåga likt frånsagan nu tjäna skal de nordliga bor

Bygden de signa mot fjälljättars makt
Svärdbrev de viska, de stitta på vakt
Som drömska figurer rundt knutar de yr
I det vintervassa snöfall med gårdsliga bestyr

Om dagen de slumra i frostförgylld håll
De trollkrafternas källa bär mot jättars gesäll
Som i tråfärder dundra med själsdräpardån
Dess varesmål, dess viderskall bärs av vind norrifrån

Statt upp alla vättar! Från berghällens slott
Så ur snö trollas liv där istider rått
Galdersånger mumlas till värn för folk och djur
En vilt förtörnad gygerhop slåss mot osynlig mur

I bärsärkagång
Stenblock de slunga mot byn
Att tysta den skyddande sång

En kamp mellan vättar
och urbergets jättar

I bärsärkagång
Stenblock de slunga mot byn
Att tysta den skyddande sång

9. Holy Diver

оригинал: Dio

Holy Diver
You've been down too long in the midnight sea
Oh what's becoming of me

Ride the tiger
You can see his stripes but you know he's clean
Oh don't you see what I mean

Gotta get away
Holy Diver

Shiny diamonds
Like the eyes of a cat in the black and blue
Something is coming for you

Race for the morning
You can hide in the sun 'till you see the light
Oh we will pray it's all right

Gotta get away-get away

Between the velvet lies
There's a truth that's hard as steel
The vision never dies
Life's a never ending wheel

Holy Diver
You're the star of the masquerade
No need to look so afraid

Jump on the tiger
You can feel his heart but you know he's mean
Some light can never be seen

10. Lövjerskan

På ensliga hedens mossprydda mark
Boträdet står mot höstvinden stark
kringrännes av bemantlande barl
Dess krona mot himlen spirar
En urstam bemäld längs bergland och fåld
Oskönjbar uti grenverkets båld
Lövjerkan dväljs i ovädrets våld
Bland lavar som stammen sirar

Trädandars dans i lövkronan rik
Ringdansen går till höstlig musik
Ett skådeförlopp nu döljt i mystik
Vid rösen och mörka granar
Blodströmmar sipprar ur trädrets rot
När skändaren satt sin egg vid dess fot
Den skändliga handling kräver sitt blot
Nu livslågan sakta danar

Lövjerskans läkedom
Helande rikedom
Lösgör från våndans bann
Midlans kraft själdjupet fann
Lövjerskans läkedom
Helande rikedom
Skänkt utav skogsdryad
I den gåtfulla offerlunden

11. Varulvsnatt

Du vargasinnen i kvälning styr
När mörker omgärdar ängd och nejd
I skepnad fager och klärobskyr
Du sakta reser dig glansfull

Du vördad voro i åldrad tro
Förseglad visdom glömd i tidens gång
Kraften ännu ur myten gro
Till eftersinning vi manas

Glorvördig står månen gylld
I bida nu ljudligt kvida
En kusligt ylanda vargaskyld

Du stilla färdas vid himlens bryn
Längs stjärnbeströdda nattens led
Send i tidsbegynnelsen lägrat skyn
Och skänkt din rand över vatten

Den arma själ under månens sejd
Lekamliggjort uti skärdingfamn
Gastbesutten i skogars nejd
Tills gryningstimman befriar

Glorvördig står månen gylld
I bida nu ljudligt kvida
En kusligt ylanda vargaskyld

Du vargasinnen i kvälning styr
När mörker omgärdar ängd och nejd
I skepnad fager och klärobskyr
Du sakta reser dig glansfull

Du vördad voro i åldrad tro
Förseglad visdom glömd i tidens gång
Kraften ännu ur myten gro
Till eftersinning vi manas

Glorvördig står månen gylld
I bida nu ljudligt kvida
En kusligt ylanda vargaskyld

12. Gygralock

"På gyllene pelare upphissat block"
Så sporde en skogman i vargaskinnsrock
Som sovit en natt vid granbergets fot
Och hörde där inunder gygrornas lock

Snart stego de upp som irrblocken gömt
Och nynnade visor så viskande ömt
Den dragande kraft i benhöljet slet
De varnande orden han hade nu glömt

Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin samn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds

Likt glittrande droppar över regnbågens rand
Ett bländande strålfång ifrån regnbågens land
Det kristalliska sken i gygrornas värld

Lycksaligheten i hjärtat nu brast
Lockropens eko så träget skar vasst
Hans vädjande bön ej gör hanom fri
Nu hjälpen blott vändelrot och tidebast

Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin samn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds